Johanna Slotte Dufva kombinerar administration och kultur.
På väggarna hänger målningar, salongerna är vackert möblerade och på en skänk står ett svartvitt bröllopsfoto. Det är som att kliva in hos en äldre släkting, men i verkligheten är det Stiftelsen Hemmet – Åbos och antagligen Finlands äldsta serviceboende, verksamt sedan 1886, med plats för 50 boende.
För ungefär femton år sedan satte Johanna Slotte Dufva sin fot här för första gången. Efter studier i bildkonst och litteraturvetenskap fick hon 2007 ett vikariat på Åbo stads kultursektor som svenskspråkig kulturkoordinator.
– Vi drog i gång ett kulturprojekt för äldre tillsammans med de svenskspråkiga äldreboendena och bland annat Hemmet deltog, berättar hon.
På programmet fanns modevisningar, att skriva modeblogg och konstklubbar.
– När jag höll i en konstklubb meddelade en deltagare att hon flyttat ett läkarbesök för att kunna vara med.
I dag är Slotte Dufva kanslist på Hemmet. På måndag morgon när hon kommer till sitt kontor väntar pappersarbete och olästa e-postmeddelanden.
– Eftersom jag jobbar bara måndag till onsdag på Hemmet blir måndagen papperstung. Vi har också ett veckomöte där vi går igenom den kommande veckan med avdelningarna, köket och vår vd, berättar Slotte Dufva.
Eftermiddagen går år till möten, att nysta ut det hon hittat i e-postlådan och att se till att allt rullar på som det ska.
Koordinerar och idéar
Ungefär samtidigt som Slotte Dufva inledde arbetet i kultursektorn började man på samhällsnivå prata om kopplingen mellan kultur och hälsa.
– Kultur gör att man mår bättre och lever längre. På det sättet kan man också mäta kultur i pengar.
När vikariatet vid Åbo stad tog slut började Slotte Dufva jobba på Hemmet. Först inom ett kultur i vården-projekt och sedan delvis som kanslist. Nu har hon jobbat i närmare tio år på Hemmet och beskriver sig själv som en del av inventariet.
– Kultur gör att man mår bättre och lever längre.
En av fördelarna med kanslistjobbet är att hon får förverkliga egna idéer.
– Det är ett kreativt jobb och min arbetsgivare är öppen för förslag.
Slotte Dufva koordinerar Hemmets kulturprogram som utomstående aktörer förverkligar – för tillfället planerar hon till exempel en argentinsk tangokväll. Överlag innebär arbetet mycket pusslande med marknadsföringsmaterial, volontärverksamhet och kulturprogram.
– Min uppgift är att få mina pusselbitar att passa in i det stora pusslet.
Illustrerar själv
Precis som på många andra arbetsplatser är sociala medier en del av arbetsbilden. Slotte Dufva tycker att Facebook och Instagram är bra kanaler för att nå utanför Hemmets väggar.
– Utöver marknadsföring tänker jag att det är intressant för de anhöriga att gå in och kolla vad som händer här.
När hon lägger ut material på sociala medier gillar hon att tänka ett varv till kring hur informationen kan föras fram.
– Om jag vill berätta att vi har en terapihund här en gång i veckan kan jag välja att göra en video i stället för att bara berätta det. När man tänker ett varv till hålls man också alert.
Då och då dyker hennes egna illustrationer upp på Hemmets sociala medier.
– Det är trevligt när jag kan bidra med egna bilder.
Utmanar och berikar
En utmaning är att arbetet kan bli ganska splittrat.
– Jag svarar på ett mejl, sedan ringer telefonen och sedan händer något annat och jag hamnar på långt avstånd från det jag höll på med. Det kan vara ganska uttröttande, men att jobba i snuttar är väl en allmän utmaning i arbetslivet.
Fastän Slotte Dufva inte jobbar med den praktiska vården innebär jobbet som kanslist att hon ändå kommer i kontakt med tunga saker.
– Allt är inte bara konstklubbar och musikstunder. De som bor här är i olika faser av sin ålderdom och jag måste vara beredd att stötta personer som har det svårt. Det är både utmanande och berikande.
På Hemmet har hon blivit lite av en fixare som tar hand om praktiska ärenden för de boende, till exempel adressändringar.
– Ofta kommer de till mig med bekymmer som inte direkt är vårdrelaterade, utan handlar om andra delar i livet.
Från avhandling till kulturarbete
De två dagar i veckan som Johanna Slotte Dufva inte är på Hemmet skriver hon en avhandling om Merete Mazzarellas författarskap och hur Mazzarella skriver om åldrande. Idén fick hon faktiskt på Hemmet när en av de inneboende inte hittade tillbaka till sitt rum under en pågående renovering.
– Hon sa att ”ibland känner man sig så gammal”. Då insåg jag att man inte känner sig gammal hela tiden fastän man är över nittio. Jag började fundera på åldrande och ålderdom. Vi vet hur det framställs utifrån, men hur känns det inifrån?
Utöver avhandlingen frilansar Slotte Dufva inom kulturfältet. För fem år sedan fick hon ett stipendium från Svenska Kulturfonden för att starta ett rundvandringskoncept för dementa vid Åbo konstmuseum.
– Konceptet Minnestimmen (Ajatushetki) har också lockat grupper med nyfinländare för att de i lugn takt får delta i en konstdiskussion.
För tillfället håller Slotte Dufva också i en arbetslivsorienterad kurs för personer som studerat humaniora.
– Det är mycket att klämma ihop på två dagar, säger hon.